NYHETER

TIRENART: SENASTE UTSTÄLLNINGEN ÖPPNAS

Annikas konst hänger på Brot i Liljeholmskajen. 

KONSTEN FICK ANNIKA ATT BEARBETA SORGEN AV SIN BROR 

Måleriet blev Annikas sätt att bearbeta sorgen efter sin brors bortgång. Annika Tiréns bror gick bort blev måleriet en större del av hennes tillvaro. Nu önskar hon att fler kunde finna ro i skapandets helande kraft. Annika Tirén målar abstrakta verk, ofta med figurativa inslag. Hon har alltid målat men när hennes bror gick bort fick måleriet en helt annan betydelse.– Min bror var en konstnärssjäl som målade mycket. Måleriet blev mitt sätt att bearbeta hans bortgång. Redan innan brodern gick bort hade Annika funderat över skapandet som någonting välgörande. Det är just känslan det ger när jag målar. Lugnet och att få vara kreativ ger mig inspiration och energi. Även om jag inte har sovit så mycket en dag så har jag någon sorts extra energi om jag har målat en tavla jag är nöjd med.Hon är noga med att poängtera att det inte är resultatet som är det viktiga.- Jag önskar att fler kunde känna sig inspirerade att testa att måla, att det inte fanns några gränser eller rätt och fel och att alla kunde hitta friheten i det.Själv försöker hon låta måleriet leda henne vidare utan att vara för styrd.           – Jag följer mitt hjärta och min känsla och tvättar bort, målar om och låter det bara hända. Känns det inte rätt så fortsätter jag. När man målar av någonting finns det regler men jag vill inte ha den här prestationsångesten. Jag inspireras av färger som jag vill använda men själva processen kan jag inte styra. Plötsligt känner jag bara att nu är det klart.Annika TirénFör Annika är det viktigaste att kunna måla fritt, utan prestationsångest, och bara låta sig följa med.            – Jag tror att man låser sig mycket i hur man tror att det ska se ut, istället för att bara köra på. Man måste försöka lyssna på det inre och känna, tycker jag att den är fin? Så får man försöka stänga av bruset från allt det andra.Hon strävar efter att vara äkta i sin konst och låta den komma inifrån.– Jag försöker att inte efterlikna andra utan göra det som känns rätt för mig. Jag kan måla väldigt olika, jag vet inte om det är positivt eller negativt. Såklart kan jag bli inspirerad av andra och bli motiverad att använda vissa färger men jag försöker hålla fast vid min känsla.Det mest utmanande tycker hon är att få tiden att räcka till med heltidsjobb, barn och familj.– Det är så mycket jag vill. Även om jag bara längtar efter att få måla så kan jag känna att det är svårt att få till det. Det handlar ju inte om pengar utan bara om att ha möjlighet att göra något man brinner för.          Smuts - Annika TirénBroderns bortgång har satt djupa spår men också väckt någonting i henne.– Det är viktigt att prata om psykisk ohälsa och jag vet att många mår dåligt nu. Man måste få bort det här tabubelagda och våga prata om hur                   Annika Tirén man mår. Det är många unga som mår dåligt psykiskt och det är viktigt att fråga en extra gång hur någon har det.Viljan att dela med sig av den tröst måleriet ger vill hon gärna få andra att uppleva.– Alla kan måla om de bara tillåter sig att släppa lite på vad som är rätt och fel. Om måleriet skulle kunna rädda bara en enda person så hade det varit värt det. Jag har funderat på att ha event eller liknande för att måla med flera för att väcka inspirationen hos andra som skulle kunna behöva det.Nu hänger Annikas tavlor på caféet Brot vid Liljeholmskajen i Stockholm.– Jag tänker ibland att om min bror hade funnits kvar hade vi kanske haft utställningar tillsammans. Det känns som att han är nära när jag målar.